...över det låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet.
...över att Piratpartiet får ca 7% av rösterna!
...över att Gudrun Schyman anser att kristdemokrater är rasister för att de inte vill exportera Sveriges abortpolitik till resten av världen. Hur tänker man då?
den 7 juni 2009
den 6 juni 2009
Nationaldag & annat
En kall nationaldag blir ännu kallare av att Marcus Birro stänger ner sin blogg.
Liberal fundamentalism som sätter likhetstecken mellan abortkritiker och kvinnohatare.
Edward Blom gör mig inte precis mer sugen på att ta tag i den olästa kopia av Joyces Odysseus som står i bokhyllan.
Andliga överlevnadstips à la Ulf Ekman.
Inför söndagen à la Benjamin Ekman.
Bengt Malmberg om högskoleverket kritik mot de teologiska utbildningarna.
Till sist: Vilken nationaldagshelg! Robin Söderling i drömfinal mot Federer i Franska öppna och VM-kval mot grannlandet.
Liberal fundamentalism som sätter likhetstecken mellan abortkritiker och kvinnohatare.
Edward Blom gör mig inte precis mer sugen på att ta tag i den olästa kopia av Joyces Odysseus som står i bokhyllan.
Andliga överlevnadstips à la Ulf Ekman.
Inför söndagen à la Benjamin Ekman.
Bengt Malmberg om högskoleverket kritik mot de teologiska utbildningarna.
Till sist: Vilken nationaldagshelg! Robin Söderling i drömfinal mot Federer i Franska öppna och VM-kval mot grannlandet.
den 2 juni 2009
Lewi Pethrus i den heliga gravens kyrka
"Då jag denna gång reste till Palestina, var jag medveten om de svårigheter, som möta, då det gäller att nu få se hela landet. Men det var en tanke, som sysselsatte mig mer än något annat i detta sammanhang. Jag ville oändligt gärna, då jag ändå var i landet och till och med i Jerusalem, ännu en gång böja knä på platsen, där jag tror, att Kristus dog och där han göt sitt blod till världens försoning.
Då vi på söndagsmorgonen den 14 maj hade kommit genom spärren och träffat konsul Larsson, var vår första angelägenhet att rådgöra om hur vi på bästa sätt skulle tillvarataga den tid vi hade till vårt förfogande. Det var liksom självklart från både hans och vår sida, att vårt första besök gällde Den heliga gravens kyrka.
[...]
Det är svårt att fatta, att man står på den plats, där denna betydelsefulla händelse inträffade. För att se ner på själva jord- och bergkullen, där korset stod, måste man, så som katolikerna ha byggt ut platsen, böja sina knän och luta sig framåt och genom en öppning se ned till platsen. Man har också känslan, att det inte är för mycket begärt, att människor vid åsynen av denna plats böja sina knän. En levande kristen känner, att detta helt enkelt är den enda rätta ställning, han här kan intaga. Man har onekligen känslan, att man är på helig mark. Jag har inte ord att kunna uttrycka, vad jag upplevt här, varje gång jag böjt knä på Golgata."
(I Jesu land: En resa i Israel och Transjordanien, Stockholm: Förlaget Filadelfia, 1950)
Då vi på söndagsmorgonen den 14 maj hade kommit genom spärren och träffat konsul Larsson, var vår första angelägenhet att rådgöra om hur vi på bästa sätt skulle tillvarataga den tid vi hade till vårt förfogande. Det var liksom självklart från både hans och vår sida, att vårt första besök gällde Den heliga gravens kyrka.
[...]
Det är svårt att fatta, att man står på den plats, där denna betydelsefulla händelse inträffade. För att se ner på själva jord- och bergkullen, där korset stod, måste man, så som katolikerna ha byggt ut platsen, böja sina knän och luta sig framåt och genom en öppning se ned till platsen. Man har också känslan, att det inte är för mycket begärt, att människor vid åsynen av denna plats böja sina knän. En levande kristen känner, att detta helt enkelt är den enda rätta ställning, han här kan intaga. Man har onekligen känslan, att man är på helig mark. Jag har inte ord att kunna uttrycka, vad jag upplevt här, varje gång jag böjt knä på Golgata."
(I Jesu land: En resa i Israel och Transjordanien, Stockholm: Förlaget Filadelfia, 1950)
den 1 juni 2009
Sommar med den helige Ande
Nu är juni här och sommaren har börjat på allvar. Igår fick 2009 års utgångskull på LOU sina examensbevis, något jag tyvärr inte kunde närvara på, men stort grattis till er! Också andra går ut skolor eller går på semestrar från sina jobb. Det är tid för vila och rekreation för de flesta innan hösten börjar igen. Den bortgågne predikanten Lester Sumrall sade någon gång att fler kristna blir "avfälliga" på sina semestrar än någon annan tid på året. Jag vet inte hur det ligger till med det, men nog föreligger det en risk att vilan också övergår till förslappning i det andliga livet. Men det är ju en risk som går utmärkt att förebygga med lite förnuftig planering! Med rätta och lätta mål för sommaren kan den istället bli en tid på året då vi tar den där extra tiden i bön, bibelläsning och liknande, som ofta får stryka på foten under arbetsveckorna. Min pastor läste följande bibelord under gårdagens pingstgudstjänst och det tycker jag kan tjäna som en inspirerad inbjudan från han som döper i helig Ande - Jesus Kristus:
"På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: 'Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.' Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." (Joh 7:37-39)
Här är några läs- och lyssningstips som kan hjälpa oss att göra sommaren till en sommar med den helige Ande:
1. Gör en bibelläsningsplan för sommaren! Bibeln kan läsas och studeras på så många olika sätt. En bibelläsningsplan kan hjälpa oss att verkligen läsa hela bibeln, inte bara våra favoritställen. Den kan också utformas till mer av en "andlig läsning", där du i bön och meditation verkligen tar tid med samma text och läser den om och om igen och låter den helige Ande upplysa ditt hjärta. Eller varför inte ta hjälp av studieverktyg och låta läsningen av någon bibelbok berikas av bibelkommentarer, uppslagsverk och liknande?
2. Jag håller på att lyssna på Ulf Ekmans vårseminarium på mp3 och det är verkligen fantastiskt bra. Titeln på seminariet är "Profetians Ande" och här finns undervisning om den helige Ande i det personliga kristna livet och i församlingen. Det som gör lyssning så smidigt är ju att man kan ta med sig det i bilen, på picknicken, på promenaden, osv. För den som undrar eller oroar sig för "var Livets Ord är på väg någonstans" är den här undervisningen ett måste. Hela seminariet (12 lektioner/gudstjänster) på mp3 kostar 229 kr. Men det går också att lyssna/se genom dessa länkar. Lagom till vårseminariet kom dessutom förra årets seminarium ut i bokform, vilket också rekommenderas varmt!
3. Ingmar Svantesons Ande och kropp från förlaget Silentium är en liten skrift med ett stort innehåll. :) Svanteson är benediktinermunk och boken är en kommentar till Benediktus klosterregel riktad till allmänheten. Den innehåller mycket sund undervisning om att leva ett balanserat andligt liv. Jag har i skrivande stund inte ens tagit mig igenom bokens 55 sidor, men tycker den verkar så förträfflig att jag rekommenderar den ändå!
4. Den helige Ande i den kristnes personliga liv av Kallistos Ware har jag tidigare rekommenderat. Också en liten bok, som är full av god undervisning och vishet.
På min egen läslista för sommaren som jag kommer att välja från, och möjligen redigera återfinns följande titlar (akademiska verk har lämnats därhän): Peter Halldorf: Drick djupt av Anden; Tommy Welchel: They told me their stories - The youth and children of Azusa Street tell their stories; Francis Chan: Crazy Love. Dessutom blir det väl lite skönlitteratur, men det kanske inte har så mycket med inlägget att göra? Har du läst någon av dessa böcker eller någon annan som du vill rekommendera som lämplig och uppbygglig sommarläsning med Anden i fokus?
"På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: 'Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.' Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." (Joh 7:37-39)
Här är några läs- och lyssningstips som kan hjälpa oss att göra sommaren till en sommar med den helige Ande:
1. Gör en bibelläsningsplan för sommaren! Bibeln kan läsas och studeras på så många olika sätt. En bibelläsningsplan kan hjälpa oss att verkligen läsa hela bibeln, inte bara våra favoritställen. Den kan också utformas till mer av en "andlig läsning", där du i bön och meditation verkligen tar tid med samma text och läser den om och om igen och låter den helige Ande upplysa ditt hjärta. Eller varför inte ta hjälp av studieverktyg och låta läsningen av någon bibelbok berikas av bibelkommentarer, uppslagsverk och liknande?
2. Jag håller på att lyssna på Ulf Ekmans vårseminarium på mp3 och det är verkligen fantastiskt bra. Titeln på seminariet är "Profetians Ande" och här finns undervisning om den helige Ande i det personliga kristna livet och i församlingen. Det som gör lyssning så smidigt är ju att man kan ta med sig det i bilen, på picknicken, på promenaden, osv. För den som undrar eller oroar sig för "var Livets Ord är på väg någonstans" är den här undervisningen ett måste. Hela seminariet (12 lektioner/gudstjänster) på mp3 kostar 229 kr. Men det går också att lyssna/se genom dessa länkar. Lagom till vårseminariet kom dessutom förra årets seminarium ut i bokform, vilket också rekommenderas varmt!
3. Ingmar Svantesons Ande och kropp från förlaget Silentium är en liten skrift med ett stort innehåll. :) Svanteson är benediktinermunk och boken är en kommentar till Benediktus klosterregel riktad till allmänheten. Den innehåller mycket sund undervisning om att leva ett balanserat andligt liv. Jag har i skrivande stund inte ens tagit mig igenom bokens 55 sidor, men tycker den verkar så förträfflig att jag rekommenderar den ändå!
4. Den helige Ande i den kristnes personliga liv av Kallistos Ware har jag tidigare rekommenderat. Också en liten bok, som är full av god undervisning och vishet.
På min egen läslista för sommaren som jag kommer att välja från, och möjligen redigera återfinns följande titlar (akademiska verk har lämnats därhän): Peter Halldorf: Drick djupt av Anden; Tommy Welchel: They told me their stories - The youth and children of Azusa Street tell their stories; Francis Chan: Crazy Love. Dessutom blir det väl lite skönlitteratur, men det kanske inte har så mycket med inlägget att göra? Har du läst någon av dessa böcker eller någon annan som du vill rekommendera som lämplig och uppbygglig sommarläsning med Anden i fokus?
den 31 maj 2009
Tredubbelt firande!
Idag finns mycket att fira. Det är pingstdag, mors dag och för mig är det dessutom dopdag.
Pingstdagen firas till minne av Andens utgjutelse den första pingsten och är den kristna kyrkans födelsedag. Exakt vilket år den första pingsten inträffade vet vi inte med säkerhet, men runt år 30, vilket ger kyrkan en respektabel ålder på ungefär 1980 år! Det är en utmärkt dag att ägna en tanke åt den helige Andes närvaro i våra liv. Han är Hjälparen, sanningens Ande, Guds kärleks Ande, källan till nådegåvorna, upphovet till Andens frukt, den Ande som gör oss till ett, och så mycket mer. Vi behöver verkligen den helige Andes närvaro i våra liv och i våra församlingar. Pingsten måste hållas levande. Kom helige Ande!
Idag får också våra mödrar välförtjänt uppmärksamhet. (Att den sammanfaller med pingsten i år kanske kyrkofadern Cyprianus av Kartago hade funnit passande, han som lade särskild tonvikt vid kyrkan som moder.) Firandet uppkom i början av 1900-talet och i en av min frus tidningar läste vi följande rekommendation från 1920 om hur dagen bör firas:
1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
5. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristandet tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
Idag är det också min dopdag. Det var tjugo år sen jag tog emot dopet till Kristus i pingstkyrkan i Västerås. Dopet är en fantastisk gåva och dopdagen är ett lämpligt tillfälle att betänka Guds ofattbara nåd, gemenskapen med Kristi kropp och Andens gåvor, utrustning och kallelse i våra liv.
Källa till mors dags-anvisningarna var Skånska Dagbladet, genom Allas veckotidning.
Pingstdagen firas till minne av Andens utgjutelse den första pingsten och är den kristna kyrkans födelsedag. Exakt vilket år den första pingsten inträffade vet vi inte med säkerhet, men runt år 30, vilket ger kyrkan en respektabel ålder på ungefär 1980 år! Det är en utmärkt dag att ägna en tanke åt den helige Andes närvaro i våra liv. Han är Hjälparen, sanningens Ande, Guds kärleks Ande, källan till nådegåvorna, upphovet till Andens frukt, den Ande som gör oss till ett, och så mycket mer. Vi behöver verkligen den helige Andes närvaro i våra liv och i våra församlingar. Pingsten måste hållas levande. Kom helige Ande!
Idag får också våra mödrar välförtjänt uppmärksamhet. (Att den sammanfaller med pingsten i år kanske kyrkofadern Cyprianus av Kartago hade funnit passande, han som lade särskild tonvikt vid kyrkan som moder.) Firandet uppkom i början av 1900-talet och i en av min frus tidningar läste vi följande rekommendation från 1920 om hur dagen bör firas:
1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
5. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristandet tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
Idag är det också min dopdag. Det var tjugo år sen jag tog emot dopet till Kristus i pingstkyrkan i Västerås. Dopet är en fantastisk gåva och dopdagen är ett lämpligt tillfälle att betänka Guds ofattbara nåd, gemenskapen med Kristi kropp och Andens gåvor, utrustning och kallelse i våra liv.
Källa till mors dags-anvisningarna var Skånska Dagbladet, genom Allas veckotidning.
den 28 maj 2009
Nationalmuseum
Jag var på Nationalmuseum i Stockholm idag tillsammans med min son och en god vän. Det gäller ju att passa på ifall det skulle bli så att det håller stängt i sju år. Förutom den fina samlingen med svenska och europeiska mästare från 1500-talet till och med 1800-talet, så har museet, enligt egen utsago, en av Europas främsta samlingar ryska ikoner utanför Ryssland. Över 300 ryska och bysantinska ikonbilder ingår i samlingen, även om bara 20-30 stycken fanns utställda. Bara den utställningen är värd besöket. Bifogar ett par bilder från mobilen. Tror båda var från 1500-talet.
Sankt Göran och draken
den 21 maj 2009
Citat/Länkar
Ok, kanske inte det mest fantasifulla med ett till inlägg med länkar, med de är läsvärda...
Brittisk mysfarbror om sitt livsverk (via Christianity Today): "I'd seen one or two examples of it in Biblical exhibitions, but I thought they were rubbish and I knew I could do better."
Kolumnist på New York Times (via bloggen Inhabitatio Dei) beskriver Dan Browns Jesus: "Piggybacking on the fascination with lost gospels and alternative Christianities, he serves up a Jesus who’s a thoroughly modern sort of messiah — sexy, worldly, and Goddess-worshiping, with a wife and kids, a house in the Galilean suburbs, and no delusions about his own divinity."
Katoliken Edward Blom efter att ha blivit "missledd" in i en episkopal gudstjänst: "Det finns tid för allt och denna dag var inte den rätta att lägga en timme pa ekumeniken."
Joel Halldorf om ytlig evangeliekritik: "Detta leder tankarna till de fyra biografier över Jesu liv som återfinns i Nya Testamentet, och hur problematisk och - det finns inget annat ord - ytlig den kritik som bygger på skillnader mellan dessa fyra är."
Brittisk mysfarbror om sitt livsverk (via Christianity Today): "I'd seen one or two examples of it in Biblical exhibitions, but I thought they were rubbish and I knew I could do better."
Kolumnist på New York Times (via bloggen Inhabitatio Dei) beskriver Dan Browns Jesus: "Piggybacking on the fascination with lost gospels and alternative Christianities, he serves up a Jesus who’s a thoroughly modern sort of messiah — sexy, worldly, and Goddess-worshiping, with a wife and kids, a house in the Galilean suburbs, and no delusions about his own divinity."
Katoliken Edward Blom efter att ha blivit "missledd" in i en episkopal gudstjänst: "Det finns tid för allt och denna dag var inte den rätta att lägga en timme pa ekumeniken."
Joel Halldorf om ytlig evangeliekritik: "Detta leder tankarna till de fyra biografier över Jesu liv som återfinns i Nya Testamentet, och hur problematisk och - det finns inget annat ord - ytlig den kritik som bygger på skillnader mellan dessa fyra är."
den 17 maj 2009
Livets Ord University
På torsdag börjar Ulf Ekmans vårseminarium på Livets Ord i Uppsala. Livets Ord University inbjuder intresserade till öppna minilektioner och informationsträffar. Jag kommer att ha en miniföreläsning vid lunchtid på fredag och finnas på plats vid LOUs monter. Om du funderar på att börja plugga är det ett utmärkt tillfälle att besöka oss. Vore kul att hälsa på någon läsare! Min miniföreläsning kommer att handla om Azusa Street-väckelsen i Los Angeles som utbröt 1906. Jag har inte bestämt mig än om det blir en översikt över väckelsen eller en djupdykning i någon särskild aspekt. Den afro-amerikanske väckelseledaren William J. Seymour fascinerar mig mycket.
den 15 maj 2009
Sann eller falsk enhet?
Lars Enarson har på sin blogg skrivit ett inlägg som heter ”Den falska enheten – det är dags att ta ställning” och i en kommentar på min blogg bett mig framföra var jag ”står i detta”. Inlägget blandar friskt citat av katoliker från tre sekel och spridda skildringar från svensk ekumenik, med profetiska budskap och ändetidstolkningar. Det gör det väldigt svårt att veta vad man ska ta ställning till. Jag har tidigare uttryckt att jag anser att Enarsons ”Rom eller Jerusalem”-val uttrycker något som jag inte alls känner igen mig i. Tidigare inlägg som på något sett berör ekumenik finns här och här och på etiketten ekumenik.
Att vi som troende bör be om och sträva efter enhet tror jag Enarson håller med om. Detta är ju Jesus önskan i Joh 17. För mig handlar detta egentligen om att vi måste erkänna och agera på den enhet vi redan har som lemmar i Kristi kropp. Det finns bara en kropp, bara en Kristi brud, bara en församling. Det som förenar kroppen är huvudet – Jesus Kristus. Alltså vill jag att den enhet som jag redan har med andra lemmar i samma kropp ska vara synbar i min egen erfarenhet. Jag känner innerlig gemenskap med alla som bekänner samme Herre och Frälsare som jag gör.
Hur är det då med alla läror som skiljer olika troende åt? Här finns naturligtvis mycket som är problematiskt. Men vår gemensamma tro på Jesus Kristus är sådan att den överskuggar allt annat. Övriga frågor behandlas bäst genom att vi verkligen försöker förstå varandras perspektiv. Vi behöver inte kompromissa med vår egen övertygelse, men inte heller rädas att förändra och vidga våra perspektiv i vissa lärofrågor, om vi skulle ledas till något sådant. Enarson kritiserar den romerska kyrkan för deras syn på påvedömet, eukaristin och jungfru Maria. Det gör i stort sett alla protestanter på olika sätt, utan att dra samma slutsatser och konsekvenser från det som Enarson. Enarson har också visat att han är villig att ha enhet och samarbete med en rörelse som han tycker har ”det grundläggande rätt”, men som inte alls förkunnar att Jesus är Gud inkarnerad. En sådan form av enhet skulle många kristna (både katoliker och protestanter) kalla för religionssynkretism.
Jag delar inte den romerska kyrkans syn på vare sig påvedömet, eukaristin eller jungfru Maria (även om det förstås finns olika tolkningar kring dessa saker också inom den romerska kyrkan). Men studier i vår gemensamma kyrkohistoria har ökat min förståelse för dessa tolkningar och jag låter inte dessa saker hindra mig från att omfamna och uppskatta katoliker som sanna bröder och systrar i Kristus.
Att vi som troende bör be om och sträva efter enhet tror jag Enarson håller med om. Detta är ju Jesus önskan i Joh 17. För mig handlar detta egentligen om att vi måste erkänna och agera på den enhet vi redan har som lemmar i Kristi kropp. Det finns bara en kropp, bara en Kristi brud, bara en församling. Det som förenar kroppen är huvudet – Jesus Kristus. Alltså vill jag att den enhet som jag redan har med andra lemmar i samma kropp ska vara synbar i min egen erfarenhet. Jag känner innerlig gemenskap med alla som bekänner samme Herre och Frälsare som jag gör.
Hur är det då med alla läror som skiljer olika troende åt? Här finns naturligtvis mycket som är problematiskt. Men vår gemensamma tro på Jesus Kristus är sådan att den överskuggar allt annat. Övriga frågor behandlas bäst genom att vi verkligen försöker förstå varandras perspektiv. Vi behöver inte kompromissa med vår egen övertygelse, men inte heller rädas att förändra och vidga våra perspektiv i vissa lärofrågor, om vi skulle ledas till något sådant. Enarson kritiserar den romerska kyrkan för deras syn på påvedömet, eukaristin och jungfru Maria. Det gör i stort sett alla protestanter på olika sätt, utan att dra samma slutsatser och konsekvenser från det som Enarson. Enarson har också visat att han är villig att ha enhet och samarbete med en rörelse som han tycker har ”det grundläggande rätt”, men som inte alls förkunnar att Jesus är Gud inkarnerad. En sådan form av enhet skulle många kristna (både katoliker och protestanter) kalla för religionssynkretism.
Jag delar inte den romerska kyrkans syn på vare sig påvedömet, eukaristin eller jungfru Maria (även om det förstås finns olika tolkningar kring dessa saker också inom den romerska kyrkan). Men studier i vår gemensamma kyrkohistoria har ökat min förståelse för dessa tolkningar och jag låter inte dessa saker hindra mig från att omfamna och uppskatta katoliker som sanna bröder och systrar i Kristus.
Några läsupplevelser
Bloggstafett. Fick pinnen av David Nyström. Här är mina svar:1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?
För fantasins utveckling och läshungern: C.S. Lewis Narnia-böcker, Tolkiens Midgårdsböcker, och Jules Vernes äventyrsromaner
För bekantskap med bibeln: Bibelns berättelser i färg (minns många bilder än) och mannakorn.
För formandet av karaktär och samvete (!): Förutom svaren ovan förtjänar kanske också en novellsamling med gripande berättelser som pappa läste högt för oss att nämnas. Kan ha hetat Då livet fick mening? Undrar vad jag skulle tycka om den idag?
För bekantskap med bibeln: Bibelns berättelser i färg (minns många bilder än) och mannakorn.
För formandet av karaktär och samvete (!): Förutom svaren ovan förtjänar kanske också en novellsamling med gripande berättelser som pappa läste högt för oss att nämnas. Kan ha hetat Då livet fick mening? Undrar vad jag skulle tycka om den idag?
2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?
Fantomen. Jag och storebror samlade årgångar…
Prins Valiant
Tintin
Prins Valiant
Tintin
3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?
Lewis resa av P.O. Enquist
4. Musik eller inte när du läser?
Icke. Har försökt, men det går inte.
5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?
Kan inte dra mig till minnes någon sån situation.
6. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?
Gummi-Tarzan?
7. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?
Kan inte dra mig till minnes någon sån situation heller. Möjligen Da Vinci-koden? Eller Job – en berättelse om upprättelse?
8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?
Kramen går till Astrid Lindgren, ölen tar jag med Martin Luther (är egentligen nykterist, men hade kunnat göra undantag för att träffa Luther), stryket måste jag väl ägna någon med lite macho-stämpel för att det ska vara någon vits, kanske Hemingway eller vår egen Guillou (inga bad feelings dock)?
Uppdatering. En av dessa bilder föreställer undertecknad klippt som seriehjälten prins Valiant.
den 12 maj 2009
Länkar
Joel Halldorf analyserar ett youtube-klipp med Sverigeaktuelle Erwin McManus.
Oönskat kön är fortfarande ett giltigt skäl till abort, säger Socialstyrelsen. Johan Lundell på Ja Till Livet kommenterar. Liksom Bitte Assarmo.
Ulf Ekman om omskärelse.
Benedictus XVI om tvåstatslösning i Israel-Palestina-frågan.
Pelle Hörnmark om självcentrering.
Slutligen, ett visdomens ord till alla som mikrobloggar/twittrar och dylikt: Var på er vakt mot syndrom på SUA - Status Update Anxiety! Ja, just det ångest och stress över att inte ha uppdaterat sin status tillräckligt ofta eller nyligen...
Oönskat kön är fortfarande ett giltigt skäl till abort, säger Socialstyrelsen. Johan Lundell på Ja Till Livet kommenterar. Liksom Bitte Assarmo.
Ulf Ekman om omskärelse.
Benedictus XVI om tvåstatslösning i Israel-Palestina-frågan.
Pelle Hörnmark om självcentrering.
Slutligen, ett visdomens ord till alla som mikrobloggar/twittrar och dylikt: Var på er vakt mot syndrom på SUA - Status Update Anxiety! Ja, just det ångest och stress över att inte ha uppdaterat sin status tillräckligt ofta eller nyligen...
den 8 maj 2009
Ett blad fångat i vinden
Läser i Dagen att ett "nytt" verk av J.R.R. Tolkien har publicerats, 35 år efter författarens död. The Legend of Sigurd and Gudrun är skriven på vers på 1930-talet, samma årtionde som de tidigaste berättelserna om Midgård började formas. Den fornnordiska mytologi som i det här verket är fångad i över 500 sidor vers (!) har som bekant också haft stort inflytande på Midgårdshistorierna, av vilka The Lord of the Rings är mest känd. Inspirationen och mödan bakom skapelseprocessen fångade Tolkien i de minnesvärda orden från Blad av Niggle som beskriver hur Niggle påbörjar en tavla som bara växer och växer:
"Det hade börjat med ett enda blad, fångat i vinden, och av bladet blev ett träd. Och trädet växte, sände ut otaliga grenar och sträckte de mest fantastiska rötter neråt."
Den varmt troende språkprofessorn såg den mänskliga skapelseprocessen som en reflektion av gudslikheten i människan. I essän Om sagor säger han:
"Fantasin är och förblir en mänsklig rättighet: vi skapar i vår egen skala och på vårt eget nedärvda sätt, emedan vi själva är skapade: men inte bara skapade, utan skapade efter en Skapares beläte."
Det lär nog dröja innan jag sätter tänderna i det nu utgivna verket. Men jag har läst många av hans verk och de har gång på gång berikat mitt liv. Senast igår låg jag och bläddrade lite i Breven från Jultomten.
Avslutar detta inlägg med en liten känd vers från The Fellowship of the Ring:
"The Road goes ever on and on
Down from the door where it began.
Now far ahead the Road has gone,
And I must follow, if I can,
Pursuing it with eager feet,
Until it joins some larger way
Where many paths and errands meet.
And whither then? I cannot say."
Citat från Träd och Blad (Gebers, 1973) och The Fellowship of the Ring (Harper Collins, 1991)
"Det hade börjat med ett enda blad, fångat i vinden, och av bladet blev ett träd. Och trädet växte, sände ut otaliga grenar och sträckte de mest fantastiska rötter neråt."
Den varmt troende språkprofessorn såg den mänskliga skapelseprocessen som en reflektion av gudslikheten i människan. I essän Om sagor säger han:
"Fantasin är och förblir en mänsklig rättighet: vi skapar i vår egen skala och på vårt eget nedärvda sätt, emedan vi själva är skapade: men inte bara skapade, utan skapade efter en Skapares beläte."
Det lär nog dröja innan jag sätter tänderna i det nu utgivna verket. Men jag har läst många av hans verk och de har gång på gång berikat mitt liv. Senast igår låg jag och bläddrade lite i Breven från Jultomten.
Avslutar detta inlägg med en liten känd vers från The Fellowship of the Ring:
"The Road goes ever on and on
Down from the door where it began.
Now far ahead the Road has gone,
And I must follow, if I can,
Pursuing it with eager feet,
Until it joins some larger way
Where many paths and errands meet.
And whither then? I cannot say."
Citat från Träd och Blad (Gebers, 1973) och The Fellowship of the Ring (Harper Collins, 1991)
den 3 maj 2009
Jag hade velat vara där...
Bild från Jesusmanifestationen från Emanuel Karlstens bevakning (Dagen).
Jesusmanifestation i Stockholm med ca 18 000 troende som sluter upp! Det är inte dåligt det! Jag önskar verkligen att jag hade varit där.
Men varför denna dåliga mediarapportering? Jag kollade igenom ett antal nättidningar igårkväll och vår största, Aftonbladet, nämner inte ens händelsen! Dagen står för den i särklass bästa bevakningen. Av de ickekristna dagstidningarna gör Dagens nyheter den mest seriösa rapporteringen. Svenska Dagbladet, och Expressen (som bygger på DN) ger inte händelsen särskilt mycket uppmärksamhet. Världen Idags nättidning hade igårkväll inte heller uppmärksammat händelsen, men det antar jag beror på att man inte har tillräckliga resurser för att hålla nätupplagan uppdaterad.
den 1 maj 2009
I kontakt med känslorna
Jag är i Västerås ikväll och pratade med några vänner om manlighet, känslor och gråt. Om hur märkligt opassande det är i vår kultur att gråta som man. Och vad det för med sig för konsekvenser...
Jesus visar oss ett bra exempel på en människa och man som var i kontakt med sina känslor. Han grät (Joh 11:35-38; Luk 19:41-44), hade ångest (Luk 22:44), och blev arg (Joh 2:14-17). Och det var varken något konstigt eller något omanligt med det. Det kanske snarare är så att det är omanligt och omänskligt att inte gråta?
Jesus visar oss ett bra exempel på en människa och man som var i kontakt med sina känslor. Han grät (Joh 11:35-38; Luk 19:41-44), hade ångest (Luk 22:44), och blev arg (Joh 2:14-17). Och det var varken något konstigt eller något omanligt med det. Det kanske snarare är så att det är omanligt och omänskligt att inte gråta?
den 18 april 2009
Ljusmirakel?
Jag har idag deltagit på en väldigt speciell och hajpad ceremoni i Gravkyrkan. Det är det så kallade ljusundret, eller den heliga elden, något som celebrerats av Gravkyrkans ortodoxa grupper i många hundra år. Det har med uppståndelsen att göra, och elden som tänds inne i själva gravkammaren, sägs tändas av Gud, utan mänsklig inblandning - därav namnet ljusunder. Det hävdas därmed vara det mest regelbundna och kanske även kontrollerade miraklet.
Det är svårt att över huvud taget komma in i Gravkyrkan den här dagen, särskilt om man inte har någon biljett. Israelisk polis spärrar dessutom av stora delar av det kristna kvarteret, till många pilgrimers förtret. Ceremonin börjar kl 12 och vi var på gång och försökte ta oss in i de kristna kvarteret redan kl 7 i morse. Efter att ha blivit stoppade flera gånger hade vi turen att följa med strömmen i en av de små gränderna där kristna palestinier och pilgrimer helt enkelt forcerade polisens avspärrning. När massan av pilgrimer passerade den avspärrade gränden som leder direkt ner till Gravkyrkan av bara farten, började vi undra om det var någon finurlig manöver från polisens sida. Vi stannade och försökte att prata oss igenom också denna avspärrning, men ack. När polisen sedan började rensa gatorna gömde vi oss med två grekiska gummor i ett trapphus. Efter en halvtimme hade det lugnat sig lite och vi smög oss ner igen just som en armenisk procession släpptes igenom och vi med dem. Väl inne fick vi bra platser men massorna trängde på och vi var packade som sillar. Efter nästan fem långa plågsamma timmar, tändes elden. Den skickas sedan från ljus till ljus som på bilden.
Är det då ett mirakel som äger rum i vilket Gud tänder elden varje år? Eller är det en stor bluff? Jag är i allmänhet skeptisk till att annonsera mirakel, som om det är något vi har makt över. Därmed inte sagt att inte ett mirakel faktiskt kan upprepas. De ortodoxa troende som jag stod ibland trodde uppenbarligen att det rörde sig om ett mirakel när elden tändes och det är den officiella versionen. Icke-ortodoxa är mer skeptiska. Om det inte rör sig om ett mirakel, är det hela förstås ett avskyvärt bedrägeri och en massmanipulation av värsta sort. Något mittemellan-alternativ har jag svårt att se.
Att man har utvecklat andra traditioner kring själva ljuständningen som det finns anledning att vara skeptisk mot är uppenbart. Det sägs till exempel att elden inte bränns under de första 33 minuterna. Människor kan därför föra sina ljus genom skäggen utan att det antänds eller hålla sina händer i lågorna. Videos av det hela finns på nätet. Utan att döma allt från min egen erfarenhet kan jag väl säga att jag kände både hur elden brände och hur de människor som glatt förde in kroppsdelar i elden, knappast gjorde det på något sätt som skiljer sig från hur man kan hantera vilken låga som helst i någon sekund. Men bara för att dessa kringliggande idéer verkar lite mer förryckta vill jag inte per automatik avfärda att ett mirakel äger rum. Mitt västerländska kritiska tänkande säger annorlunda och jag hoppas att det har fel den här gången, inte minst för de personers skull, som då är inblandade i en stor och avskyvärd religiös bluff.
den 17 april 2009
Den heliga gravens kyrka
Jag har varit stationerad i Jerusalem nu i tolv dagar, så när som på en natt. De allra flesta dagar har jag hunnit med ett längre eller kortare besök i Gravkyrkan, också kallad Anastasia - uppståndelsen. Det kan utan överdrift sägas vara kristendomens heligaste plats, en plats många kristna älskar, och som några finner svår att ta till sig, eller till och med frånstötande. Bloggaren Omorphia har ett par inlägg med sin personliga kärleksförklaring till nämnda kyrkan på sin blogg, samt ett intressant inlägg om historiciteten i Gravkyrkans anspråk att rymma Golgata och graven på Teologiskt forum.
Jag tänkte att jag också ville skriva ner några av mina intryck och tankar om denna mycket märkliga plats. Just nu är jag på sätt och vis inne i mitt andra påskfirande där. Förra veckan firade jag nämligen den västkyrkliga påsken delvis i Gravkyrkan, och den här veckan har jag påbörjat firandet av den östkyrkliga påsken.
Av alla fantastiska, märkvärdiga, gripande och heliga platser jag besökt i det heliga landet tar Gravkyrkan priset. Jag "gillade" den från första stund, även om jag inser problemen som folk ställs inför här. Trots att det är en konstant genomströmning av folk (särskilt nu under påsk förstås) som pratar, fotograferar, äter och dricker (!) och armbågar sig fram, så finns det så mycket annat som fascinerar och berör. Vi har naturligtvis det självklara faktum att platsens anspråk har en mycket hög sannolikhetsfaktor och att kyrkan i så fall innehåller platserna för Jesu död och uppståndelse. Och även om vi inte kan veta det helt säkert är det här detta på ett särskilt sätt högtidlighållts och levandegjorts genom århundradena.
Vid sidan av detta självklara så finns det en annan sak som bidrar till platsens närmast magnetiska attraktionskraft. Det är den ständiga bön och tillbedjan som flödar från denna plats. Jag har under mina besök i kyrkan betraktat dess många fromma besökare och jag finner det omöjligt att inte bli berörd i mitt innersta. Jag ser bedjare som sitter på bänkar, män som faller ner på knä och korsar sig, kvinnor som i tårar kysser altaret över Golgata eller platsen där Jesus, enligt traditionen, ska ha smorts och lindats in efter nedtagningen från korset, barn som med sina föräldrar tänder ljus. Ibland tar sig deras fromhet annorlunda uttryck än jag är van med, men deras kärlek, gudsfruktan och tillbedjan hjälper till att lyfta också mitt hjärta, mitt sinne och min kropp till det som är där ovan. Så blir också jag delaktig i bönerna och tillbedjan och Anden som är verksam i kroppen ber genom oss alla.
den 4 april 2009
Lavra Netofa
Här, i en klosterkommunitet på ett berg i det heliga landet, firade vi idag gudstjänst med katolska munkar och en messiansk jude. Gudstjänsten varvade hebreiska, franska, engelska, arabiska och latin med några grekiska "Kyrie Eleison"... Härligt!
den 28 mars 2009
"Teologi - att älska Gud"
Joel Halldorf har i fredagens Dagen en mycket läsvärd artikel där han samtalar med dekanen för Duke Divinity School om teologi och teologisk utbildning. Duke har nyligen blivit utnämnt till Förenta Staternas bästa teologiska fakultet av tidsskriften First Things. Halldorf säger: "Medan teologisk utbildning i äldre generationer uppfattats som något som berövat de fromma sin tro ligger den postliberala teologins inflytande bakom det faktum att unga teologistudenter i dag allt oftare talar om hur 'teologin räddade min tro.'"
Samtalet handlar om bland annat om vikten av att det finns ett formativt element under utbildningen och att samarbetet med kyrkorna här är oumbärligt, samt om samspelet mellan det inre och det yttre livet. Dekanen Gregory Jones säger om teologins syfte: "Teologi handlar om att lära sig älska Gud med hela sitt förstånd, vilket är ett bud som gäller alla kristna, även om alla inte är kallade att bedriva teologiska studier. Dessutom är det teologins uppgift att se till att vi dyrkar Gud och inte avgudar."
Jag är glad att jobba på en teologisk utbildning som både har en nära koppling till församlingslivet och som arbetar aktivt med att ge sina studenter inte bara kunskap utan också forma dem till Kristuslikhet och tjänst för Gud. När jag får ändan ur vagnen ska jag ta tag och skriva vidare om utbildningens roll i fjärde delen av mitt vittnesbörd...
Samtalet handlar om bland annat om vikten av att det finns ett formativt element under utbildningen och att samarbetet med kyrkorna här är oumbärligt, samt om samspelet mellan det inre och det yttre livet. Dekanen Gregory Jones säger om teologins syfte: "Teologi handlar om att lära sig älska Gud med hela sitt förstånd, vilket är ett bud som gäller alla kristna, även om alla inte är kallade att bedriva teologiska studier. Dessutom är det teologins uppgift att se till att vi dyrkar Gud och inte avgudar."
Jag är glad att jobba på en teologisk utbildning som både har en nära koppling till församlingslivet och som arbetar aktivt med att ge sina studenter inte bara kunskap utan också forma dem till Kristuslikhet och tjänst för Gud. När jag får ändan ur vagnen ska jag ta tag och skriva vidare om utbildningens roll i fjärde delen av mitt vittnesbörd...
den 27 mars 2009
MFS och den helige Ande
Jag har fått ett par kommentarer från Stig-Åke Gerdvall, ordförande i MFS och Petrus Hägglund, också han "messiansk", angående det jag sade om rörelsens syn på den helige Ande under min föreläsning. Låt mig börja med att ge dig det citat som jag gav, som återfinns på MFS hemsida och som är en översättning av en artikel av Paul Sumner:
”I detta scenario har Anden (en annan ande) ersatt både Fadern och Sonen. Och genom att göra så, uppfyller han den bibliska profetian om antikrists ande, som ”förnekar Fadern och Sonen” (1 Joh 2:22)
Vem står bakom denna kupp?
Gamla tiders teologiska tänkare (kyrkofäder i den postapostoliska kyrkan) och deras efterkommande öppnade en bakdörr och genom den steg en ond Närvaro [Makt] in. Denna Närvaro utnyttjade detta mystikens moln och skapade fruktan för hädelse i de kristnas sinnen med tanke på Gudomen.
Genom att utnyttja kristnas inlärda gamla vana att undvika det skrivna Ordet till förmån för skumma funderingar om Gud, påverkar denna Närvaro tolkningen av Skriften. Sedan motiverar han människorna att utveckla sina läror och att praktisera sin teologi för att fullborda sina syften (som att bränna kättare och judar och att rasera Himlens verk). Vi vet att denna mörka Närvaros taktik är att uppträda som en ”ljusets ängel” (2 Kor 11:14) – som den Helige Ande – inte som en antikrist-figur med djävulska ögon, vilket få skulle ta på allvar. Ändå är hans lömska, demoniska mål att neutralisera Gud och Messias, att kullkasta Tronen i en slutgiltig nådastöt och bli den ende ”tidsålderns gud” (2 Kor 4:4).”
Detta är givetvis obehaglig läsning för kristna, men jag tycker att det är en fullt logisk konsekvens av att MFS ser uppenbarelsen om Treenigheten som falsk. Om den helige Ande inte är den som församlingen har upplevt honom vara, den Hjälpare som Jesus utlovade och den tredje personen i Gudomen, så är det rimligt att man drar slutsatsen att den kristna församlingen blivit förvillade av någon ond andlig varelse.
Att MFS ändå reagerar på att jag sade att de ser den "kristne" helige Ande som antikrists ande och förnekar detta tycker jag inte överensstämmer med ovanstående citat, samtidigt som det är fullt begripligt utifrån den bakgrund och erfarenhet man har. De tidigare upplevelser de har av den helige Ande har de sannolikt helt enkelt identifierat med Gud Fadern (eftersom de numera identifierar Anden och Fadern som samme person), snarare än med en "mörk närvaro".
Om MFS inte står för att det är en mörk makt, antikrists ande, som har smugit in i kyrkans historia och utgett sig för att vara en ljusets ängel, den helige Ande, varför har man då översatt nämnda artikel?
Uppdatering: MFS ordförande klargör föreningens ståndpunkt i en kommentar och säger att man ska ta bort artikeln från sin hemsida. Själv tycker jag att Sumners position (som jag tolkar den) är en logisk, om än inte nödvändig, konsekvens av att man ser uppenbarelsen om den Treenige Guden som en villolära.
”I detta scenario har Anden (en annan ande) ersatt både Fadern och Sonen. Och genom att göra så, uppfyller han den bibliska profetian om antikrists ande, som ”förnekar Fadern och Sonen” (1 Joh 2:22)
Vem står bakom denna kupp?
Gamla tiders teologiska tänkare (kyrkofäder i den postapostoliska kyrkan) och deras efterkommande öppnade en bakdörr och genom den steg en ond Närvaro [Makt] in. Denna Närvaro utnyttjade detta mystikens moln och skapade fruktan för hädelse i de kristnas sinnen med tanke på Gudomen.
Genom att utnyttja kristnas inlärda gamla vana att undvika det skrivna Ordet till förmån för skumma funderingar om Gud, påverkar denna Närvaro tolkningen av Skriften. Sedan motiverar han människorna att utveckla sina läror och att praktisera sin teologi för att fullborda sina syften (som att bränna kättare och judar och att rasera Himlens verk). Vi vet att denna mörka Närvaros taktik är att uppträda som en ”ljusets ängel” (2 Kor 11:14) – som den Helige Ande – inte som en antikrist-figur med djävulska ögon, vilket få skulle ta på allvar. Ändå är hans lömska, demoniska mål att neutralisera Gud och Messias, att kullkasta Tronen i en slutgiltig nådastöt och bli den ende ”tidsålderns gud” (2 Kor 4:4).”
Detta är givetvis obehaglig läsning för kristna, men jag tycker att det är en fullt logisk konsekvens av att MFS ser uppenbarelsen om Treenigheten som falsk. Om den helige Ande inte är den som församlingen har upplevt honom vara, den Hjälpare som Jesus utlovade och den tredje personen i Gudomen, så är det rimligt att man drar slutsatsen att den kristna församlingen blivit förvillade av någon ond andlig varelse.
Att MFS ändå reagerar på att jag sade att de ser den "kristne" helige Ande som antikrists ande och förnekar detta tycker jag inte överensstämmer med ovanstående citat, samtidigt som det är fullt begripligt utifrån den bakgrund och erfarenhet man har. De tidigare upplevelser de har av den helige Ande har de sannolikt helt enkelt identifierat med Gud Fadern (eftersom de numera identifierar Anden och Fadern som samme person), snarare än med en "mörk närvaro".
Om MFS inte står för att det är en mörk makt, antikrists ande, som har smugit in i kyrkans historia och utgett sig för att vara en ljusets ängel, den helige Ande, varför har man då översatt nämnda artikel?
Uppdatering: MFS ordförande klargör föreningens ståndpunkt i en kommentar och säger att man ska ta bort artikeln från sin hemsida. Själv tycker jag att Sumners position (som jag tolkar den) är en logisk, om än inte nödvändig, konsekvens av att man ser uppenbarelsen om den Treenige Guden som en villolära.
den 26 mars 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
